Nu äntligen börjar det dra ihop sig för årets höjdpunkt, SM i Borlänge   .

1995 var mitt första SM som jag deltog på och sedan dess så har jag deltagit på alla och om jag inte räknat fel så blir årets SM mitt 18:e och Gin är min 6:e hund som jag deltar med.

Man kan lätt tro att det blir lättare ju fler SM man varit med på , både att kvala till och att delta på, men så är absolut inte fallet för mig. Kraven höjs för varje år både från mig själv och omgivningen plus att konkurrancen bara blir hårdare och hårdare.

Jag är väldigt glad och ödmjuk över att jag får vara med även i år trots att det såg väldigt mörkt ut ett långt tag. Jag klarade tyvär inte att kvala Gin individuellt vilket jag i dagsläget är ganska glad över då jag inte tycker att hon är mogen för det. Däremot kvalade laget tillslut på våran sista tävling så vi ska göra allt vi kan för att No Limit ska gå bra   .

Det som har hänt sedan sist förutom att vi ligger i hårdträning inför SM är att vi tävlat i Kumla, Falkenberg och Knivsta.

En hel del diskade lopp har det blivit samt några med någon rivning och faktiskt oxå två felfria lopp. Ena felfria loppet kom i Kumla då vi vann klassen , tog en SM-pinne samt fick Cert och blev Hoppchampion   .

Andra felfria loppet var i Knivsta i hopplagklassen vilket resulterade i en andra plats för laget och oxå en SM-pinne   .

Trots att vi fått väldigt få felfria lopp så har jag ändå varit väldigt nöjd med Gin för jag tycker att hon har mognat, börjat kunna ta lite ansvar, fått mer självförtroende samt en väldigt viktig sak är att hon har varit mycket mer avslappnad på banan och det har varit ett stort mål för mig.

Gin är ju egentligen en liten osäker tjej men det döljer hon väldigt väl bakom en tuff och hård mask och så länge som hon har den masken så går det inte att samarbeta på ett för mig tillfredställande sätt.

Jag vill inte tvinga en hund att lyssna och samarbeta utan det måste komma genom hundens egen vilja, jag vill ha ett samarbete som bygger på ömsesidigt förtroende och respekt där vi båda kan lita på varandra till 100 %.

Det betyder naturligtvis inte att jag aldrig ställer krav men kraven måste vara rimliga och hanterbara för hunden.  

Det svåra med Gin har varit att hitta balansen mellan att vara väldigt tydlig och konsekvent som hon behövt för att vara trygg men samtidigt inte ställa högre krav än vad hon klarat av.

 Eftersom hon alltid haft väldigt höga krav på sig själv och varit väldigt mån om att alltid göra rätt så har jag bara kunnat lägga krav på de bitar som hon varit säker på för annars så har hon blivit väldigt osäker och då låst sig, blivit spänd och satt på sig den stenhårda masken så det inte gått att nå henne .

Detta har gjort att jag har varit tvungen att se mellan fingrarna med vissa saker för att få andra att funka innan jag kunnat ta itu med den saken. 

 Våra starter är ett typiskt exempel på en situation som hon varit osäker i och som jag varit tvungen att vänta med . Hon har där legat i hög drift  och haft höga krav på sig själv och sen samtidigt varken varit säker på hennes utförande på hindrena eller med mig o mina signaler. Detta har varit för mycket press för henne och gjort att ingenting har funkat ordentligt.  

Jag har därför inte  kunnat ta tag i starterna lika ordentligt som jag skulle velat så länge som hon inte varit trygg på banan. Hittills har jag fått lösa starterna så smidigt som möjligt men nu då hon mognat och är säkrare  på sig själv och mig på banan så kan jag börja så smått ta tag i starterna igen.

Det är otroligt viktigt att jag skyndar långsamt och hela tiden anpassar mig efter henne och hennes utveckling. Hon är en otroligt klurig o svår hund men som jag oxå vet kan bli riktigt bra om jag bara fixar att bygga upp henne ordentligt.  

Det har varit en väldigt svår och jobbig väg att komma på hur hon fungerar och att få henne där hon är idag och jag har många gånger tänkt ge upp men är man envis så är man.

Jag vet ju vilken enorm kapacitet hon har och jag tycker verkligen väldigt mycket om henne och att jobba med henne så det jag har gjort är att man har fått bryta ihop och gråta en skvätt för att sen ta nya tag igen   .

Här kommer lite nya bilder på mina underbara små älsklingar   

 

Tina & Viggo

26 juli 2012 19:28

Jisses vad jag ser Viggo i hur du beskriver Gin. Den stora skillnaden är att jag saknar typ 14 års erfarenhet av att träna hund och att han är min FÖSTA agilityhund. Blir glad när jag läser detta inlägget och känner att det är ok att vår utveckling tar tid även om det känns tufft att bli omkörd av yngre hundar och mer oerfarna förare ibland. Han blir hur grym som helst när allt klaffar men han är absolut INTE lätt att få dit. Nu är vi på G mer än någonsin :)

http://tinasdjurblogg.wordpress.com

 

Tina & Viggo

26 juli 2012 20:41

Självklart ligger jag ännu mer efter i träningsår... har varit med på SM i 2 år med lag dvs 16 år färre än dej :)

http://tinasdjurblogg.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag fått en ny hemsida och oxå en ny blogg. Båda finns på min gamla hemsidesadress www.allerhundar.com Jag kommer inte att använda den här bloggen något mera men besök gärna min nya där jag även ska försöka skriva lite oftare :)) Hälsn ...

I helgen så var jag i Gagnef och tävlade med Gin. Första dagen var hon ganska het och i agilityklassen så diskade jag henne då hon formligen flög av A-hindret och jag ville då att hon skulle ta om kontaktfältet   . I hoppklassen...

......... Och lite annat :) De tre sista dagarna på Slottshoppet slutade inte lika bra resultatmässigt som de första dagarna. Fem diskningar och ett felfritt lopp med SM- pinne blev det. Trots de diskade loppen så var jag ändå nästan mer nöjd med ...

  I år arrangeras tävlingen "Slottshoppet" för första gången på vackra Wiks slott strax utanför Uppsala och det är deltagare från både Norge, Finland , Danmark och Sverige.   Tävlingen håller på från lördag till lördag med vilodag på onsdagen (...

  Nu har jag äntligen fått lite tid över att uppdatera lite om hur landslagsuttagningen gick för oss   .   Årets uttagning gick utav stapeln i en otroligt fin inomhushall i Söderbärke och arrangemanget, banorna och underlaget var kanon. Det var...