I lördags var jag o Gin i Finland och tävlade. Tyvär så var loppen för large hundarna lagda sent på dagen och de var även försenade så vi hann inte köra sista loppet som var ett hopp lopp men två agilityklasser hann vi med   .

Jag hoppades att jag nu skulle få lite svar på hur träningen för henne har tagit sig och hur mycket jag kunde pressa henne i tävlingssituationen.

Det visade sig att träningen verkligen gett resultat, hon kändes otroligt stark och säker och läste mina signaler suveränt . Hon har mognat något helt otroligt och jobbade riktigt säkert på hindrena trots att jag körde henne väldigt offensivt  .   

I första loppet så var det en sekvens där hon skulle passera en tunnelingång som hon landade väldigt nära efter ett hopp för att sedan gå in i nästa ingång. Eftersom hon tidigare ofta tagit första bästa tunnelingång så trodde jag att jag skulle behöva överjobba ganska ordentligt för att hon inte skulle gå in i fel men det hade jag verkligen inte behövt   .

 Hon hade redan innan hoppet förstått var hon skulle så då min extra signal kom så trodde hon att hon skulle passera även den andra ingången och for då iväg som en katapult till en balansbom 5 meter bort   .

Jag fick stopp på henne i sista sekund men vi hade då naturligtvis förlorat massor med tid. Till råga på allt så halkade hon då hon kom in i slalomen så hon fick göra en heroisk insats för att hitta rytmen igen och där förlorade vi oxå naturligtvis värdefull tid. Trots dessa två fadäser så var vi ändå bara knappt tre sekunder efter vinnaren och slutade på en 6:e plats av ca 56 st. 

I andra loppet gick hon lika fint men fick tyvär en rivning och även här så hade inte jag riktigt koll på hur duktig hon blivit på att läsa mina signaler så i en passage överjobbade igen och vi förlorade en massa tid .

Det var en ganska svår bana där många diskade sig så trots fem fel och ganska dålig tid så kom vi på en 8:e plats. 

Jag är väldigt nöjd med dagen och fick svar på flera utav mina frågor vilket gör att vi nu förhoppningsvis kan utvecklas ännu mer   .

Det som jag ändå är mest glad över är ändå att hon blivit så mycket bättre utanför planen.  

Jag ska inte sticka under stolen med att de första två åren med Gin absolut inte har varit en dans på rosor.

Bl.a så har allt runt omkring agilityplanen tagit så otroligt mycket fokus från henne och detta är något som jag fått jobba något oerhört med och detta har naturligtvis inte varit någon enkel grej.

I helgen var första tävlingen som jag kände att hon före loppet verkligen var totalt fokuserad och förberedd på vårat jobb och samarbete och äntligen kände jag att det bara var vi. Vilken härlig känsla det var !! !!

Jag älskar verkligen att jobba med Gin och för första gången kunde jag njuta fullt ut utav henne och vårat samarbete även på tävling vilket gjorde mig oerhört lycklig och varm i hjärtat    .  

Här kommer lite nya bilder på mina älsklingar :

Gin

Tröttisar ;)

Gin o Em:

Em upptäcker is för första gången:)

Fler bilder på Em:

Hälsn Annica